Kan eventuellt vara mitt sista inlägg

Om två veckor ska jag officiellt sluta blogga. Idag ställde jag upp i föräldramatch i fotboll mot flickornas lag. Det var kul! Märkte att jag inte var ett dugg ringrostig. Som om jag inte alls haft ett uppehåll på fyra år. T.o.m. knäna höll! Kanske berodde detta på att vi spelade mot tioåriga tjejer.... vad vet jag. Övertänd gick jag ut på plan, överhettad kom jag tillbaka. Så sjukt varm och fin dag idag!

Nu är det inte lång tid kvar för mig här! Nästa helg ska jag se Niagarafallen och helgen efter det åker jag till Cali!!!

Knäpp på näsan, Cultural Care

Skam den som ger sig. Kan nu meddela att det står 1-0 fördel fölket! Huge misstake av Cultural Care "Bostonkontoret" (tack Sverigekontoret) att tro de kan sätta sig upp emot mig. När jag skulle göra min flygförfrågan hem från Usa önskade jag att flyga med min bror som skulle flyga söndag, om inte det gick ville jag flyga en veckodag. Det kostar nämligen 50 dollar att flyga hem över helgen. Jag var beredd att betala det, endast och endast, om jag kunde flyga med Robert. Självklart gör CC 1 av 1 möjliga fel när de bokar min flight hem. De bokar mig på söndagen och inte med Robert så jag får betala 50 dollar för inget. Värt att säga var att jag ringde Bostonkontoret tre gånger innan jag fick min flight för att försäkra mig om att allt var tydligt nog för dem.

Mycket upprörd ringde jag upp Bostonkontoret efter jag fått min flight och möter en kvinna med släpig röst. Hon försäkrar mig om att de bara hade uppfyllt min request och allt var mitt fel. I tjugo minuter pågick min tjurskallighet innan jag insåg att jag inte kommer någon vart med denna kvinna. Och där trodde kvinnan att hon vunnit ännu en tyranniskt fight över sina au pairer. Då kontaktade jag Sverigekontoret istället, skrev en lång uppsats om min miserabla situation. Det är faktiskt beklagligt att en au pairs enda skyddsnät sätter sig upp emot en. De har en uppgift – att hjälpa au pairerna. När de först inte kan boka en flight korrekt (vilket är en av deras få uppgifter de sysslar med) och sedan förnekar det, är det inte acceptabelt.

Idag fick jag ett telefonsamtal från kvinnan med släpig röst. De tar på sig skulden och jag ska få mina pengar tillbaka!!! Lovisa får sina pengar tillbaka och rättvisan kan åter igen råda. Visst kan man tycka att jag är energisk över det här men det är faktiskt jag som levt under slaviska förhållanden i snart ett år, slavhandel är just vad de sysslar med. Jag har inte tänkt att vika huvudet en tum mer än vad jag redan har fått göra.

Så att jag är hemma i Sverige igen måndag 22 juli.
Måndagsklubben någon?

Matematik är livets melodi

Idag fick jag upp ögonen för en mattekurs (7.5 hp). Anmäla sig och börja direkt bara, utan kostnad, utan läromedel. Kunde inte låta bli. Så nu sitter jag här och räknar matte och återigen känner jag mig hel. Bestämmer mig för att ta en paus mitt i mina ivriga studier och får en lust av att städa. Snart kommer mitt rum vara städat. Vad hände här? Onsdagsnöjen.

April 19

Är för tillfället väldigt nöjd med tillvaron. Idag bokade jag biljetter till Peter Jöbacks premiär på Broadway tillsammans med Nellie och Janina. Nästa helg ska jag bara ägna åt Nellie. Kan ni tänka er, jag ska få återse min Nellie igen! Hon får stå för alla mina vänner från Sverige, jag ska riktigt gotta mig i det här alltså.

Idag fick jag också ett mail från nya chefen på Södergård. "Jag räknar med att du arbetar fr om 26/7 tom 18/8. Vill du fortsätta på timmar återstående tid som du är hemma så går det jättebra. Du kan väl höra av dig snarast om du fortfarande är intresserad." Jodå så att, klart är man väl fortfarande intresserad.

Samtidigt skickar min kära mor nu in min ansökan för Fysik 2 som jag tänkt läsa på heltid under augusti. Hur kommer det egentligen gå ihop samtidigt som jag ska jobba mig rik? Jaja, det får lösa sig. Världen har upplevt värre katastrofer. Sedan när september/oktober kommer har jag tänkt att åka iväg igen, till Sydamerika. Intensiva tider väntar, för samtidigt har jag också tänkt att faktiskt ha lite kul hemma och se alla mina favoritsvenskar igen.

Annars flyter väl tiden på här borta rätt bra. Jobbet är emellanåt segt. Jag gillar barnen så klart och är förundrad över hur lätt det är att handskas med dem nu jämfört med förut. De är nu anpassade till mig och mitt sätt. Jag tål inte när de skriker och det säger jag till dem. Jag agerar alltid på ett sätt som inte stressar dem eller uppmanar till skrik. Föräldrar här är väldigt bra på att egga upp sina barn och föra  väldiga diskussioner och argumentationer. Jag är kanske inte så strikt som jag borde vara. Om de inte lyssnar på mig visar jag mitt ogillande, sedan ignorerar jag dem eller går därifrån, det hjälper inte att skrika eller dra i 10- och 12-åringar. Mitt problem är egentligen inte barnan alls och har aldrig varit det. Ibland vet man inte vad som är problemet eller om problemet ligger i en själv. Jag har blivit extremt paranoid. "Är det mig de pratar om nu?", "Det var väl inget jag glömde att fixa med inne i huset?", "Vad tänker de om mig när jag gör såhär?", "Vet de att jag gör såhär?", "Vad förväntar de sig av mig?", "Går de och längtar till när nästa au pair tar över?". Jag tror detta är effekten av att inte helt trivas och kunna anförtro sig åt de man bor och jobbar med.

Skit samma tänker jag då, det är bara nio veckor kvar. Något annat som fick mig sjukt taggad på livet idag var min syster. Hon har en episk 20årspresent i tanken åt mig hiho. Hoppas att det går att fixa bara!

Nytt inlägg!

Nu tar jag mig samman och skriver några rader. Igår upptäckte jag och Janina ett köpcenter i New Rochelle!!! Vart kom det ifrån liksom? Hur vilsna har vi inte varit här egentligen? De har Gap, American Eagle med mera (ett Starbucks som har öppet till 22 istället för 21.30!). Vi såg också två filmer på bio igår. Lika lätt som att sno godis från ett barn smet vi in i på en ny visning utan biljetter. Första (betalda) bion var dock bäst Olympus Has Fallen. Go America! Har någon sett filmen? En av Amerikas många nationalistiska filmer. Visst förbannar amerikanarna alla terroristattacker som drabbar dem men de älskar på något vis konceptet. Speciellt om de själva är "smartare" och "vinner" i slutet, vilket tråkigt alltid och endast händer i film. Blicken som möts mellan mig och Janina när hela biosalongen brister ut i ett rått skratt då "the savior" sticket kniven rakt igenom huvudet på en ung tillfångatagen korean från "den onda sidan". När Usa kommer upp i gröna konturer på en svart skärm som markerar vart alla atombomber kommer sprängas inser jag hur fånig den här filmen skulle vara om den utspelade sig i Sverige. Går det ens att föreställa sig? Alltså, kungen är gisslan, – "Jaja, ta honom ni, vi behöver honom ändå inte". Ingen skulle heller klara av att göra en seriös rollfigur att kungen eftersom man endast får upp bilden av Peter Magnusson. "Jamen vi spränger hela Sverige i bitar med våra atombomber då!" – "Visst, gött, vi flyttar till Norge eller Kanarieöarna helt enkelt, hoppas försäkringen täcker". 

För övrigt har jag 89 dagar kvar här nu. Robert har bokat flygresa till mig i sommar när jag slutar. Vi ska roadtrippa i Kalifornien ihop som säkert redan är sagt. Sjyyyykt kyyl! Längtar aset! Mer uppdateringar är att jag nu enbart har två lektioner kvar på min spanskakurs. Mina sista credits ska jag ta i en Niagarafallenkurs. Åker antagligen till fallen helgen innan jag slutar här. Nu till helgen ska jag till Atlantic City "lilla Vegas" och fira Rebecca. Tänkte bli rik där. 

Då vet ni. Pöss.

En fantastisk vecka

Jag hade en jättebra vecka förra veckan med syster, Linda, Lovisa och Olle. Mycket shopping och skoj blev det. Vi så Lejonkungen vilket var något magiskt bra. Vi såg också på balett, något som jag hade önskat jag kunde uppskatta mer men det kanske kommer med åldern. De bodde hemma hos mig hela veckan och allt blev jättebra. Intensivt att bo ihop med fyra tjejor och umgås med dem 24/7. Detta gör att när de lämnar blir det rätt skönt men väldigt, väldigt tomt och tråkigt. Nu känns det dock mer vardag med familjen än vad det någonsin gjort, allt är mer avslappnat eller bättre sagt harmoniskt. Nu börjar jag också känna att hemresan närmar sig. Mindre än fyra månader kvar bara! Jag slutar jobba 22 juni!!!

Har inte berättat än att jag kommer ta min resemånad i slutet tillsammans med bror. Ska bli svinkul! Så himla gött att vi kan resa runt ihop. Hade inte orkat att lära känna en ny au pair och leka YOLO med henne. Så kunde det inte bli någon bättre än Robert heller!

Sedan har jag lite oplanerade planer inför hösten. Planer som innehåller Sydamerika, hade varit så kul att komma iväg dit.

Japp, jag håller fortfarande bloggen levande, knappt.
Ha det!

"I feel the need, the need for speed"

"Tror du vi borde boka biljetter för Top Gun IMAX första visningen?" Som tur var, var de två bästa platserna i salongen inte upptagna när vi kom dit, jag och Janina. De två andra filmbesökarna satt nämligen några rader nedanför oss. Aa, vi var alltså på Top Gun igår. Så för-e-bannat bra film!

Vad gjorde jag onsdags kväll då? Jo, då var jag på konsert i Brooklyn! Mumford and Sons. Också amazing. Blev bara så himla törstig när man stod där. Vi stod nästan längst fram. Man började fantisera om vatten och alla möjliga drickbara ting man kunde komma på. Vatten med is och citron. Eller apelsinjuice. Eller äppeljuice. Eller allting mixat i en härlig blandning. Blandningen var dock ingen höjdare trots allt. Där och då kom jag och tänka på en gammal P3 anekdot. På en konsert hade en lyssnare en gång slickat en svettig mans rygg för hon var så törstig. I mitt huvud testade jag om svettig mans rygg var lika gott som juiceblandning. Kom fram till att så törstig var jag inte.

Vad gjorde jag igår morgon då, efter konserten? Jo, jag försov mig. På något sätt fick jag inte ställt klockan, minns så väl hur jag tänkte att jag ställde klockan. Så väl att jag kunde knappt förstå att jag aldrig gjorde det – måtte det ha varit en liten pyssling som kom och stängde av det. Tänkte i alla fall: "Skulle se mycket dumt ut om du försov dig imorgon, Lovisa – tur att jag ställde klockan" och somnade med ett flin. Vaknade förvirrat när två sötingar stod utanför mitt rum och undrade vart jag var.

Vad har jag gjort idag då? Babysitting! "Snöstorm" här nu, så barnen kunde inte gå till skolan, suck. Min första lektion på spanskakursen som skulle börjat imorgon är även inställd för vad i amerikanares ögon uppfattas som skitväder, dubbelsuck och himmel med ögonen.

Sedan är man ju inte sämre än att man får en poster påvägen ut. Den gottar jag mig med.

Muaah amigos!